"Vi ville gå tillbaka mer mot våra klubbfärger" - säger Färjestads marknadsrunk.
"Ja men gomorron å va gott kaffet luktar" - säger jag...
Klubbfärger är inget man bör ta av och på som ett par strumpor. Klubbfärgerna ska sitta så hårt att det inte spelar någon roll hur många gånger man tvättar strumporna så ska dom ändå behålla sin klara, i vårt fall vitblå, färg utan att kanterna blir suddiga eller ännu värre; strumpan blir en helt annan kullör och i princip oigenkännlig.
Det är ju det som hänt med Färjestad. Deras tämligen unga supporterkultur, om man nu kan kalla det kringresande alkoholdoftande cirkussällskapet för kultur, har bara upplevt ett lilagult Färjestad. Man får gå tillbaka till slutet av sjuttiotalet för att hitta ett matchställ som inte varit sålt till högstbjudande kapitalist.
Ett sätt att få in pengar, helt klart. Ett sätt att få inte stora jävla pengar, absolut. Men dessa pengar kan komma att kosta mer än det smakade. Nu står en hel generation Färjestadsfans inför den stor identitetskris. Det tar ett tag att växa in i sin förening, en förening som representeras av sex man på en isyta, sex man som förutom föreningens sköld även bär ett matchställ som även det blir ett med klubben, liksom spelar, fans och sponsorer blir på sina respektive vis.
Jag kanske har fel, men jag betraktar färjestads supporterkultur som lite väl plastig. Lite väl mycket "vi åker runt och sjunger mest för att det är kul och vi har inget annat för oss och har heller inte hittat någon som helst gemenskap någon annan stans" för min smak. Visserligen finns det sådana mäniskor inom våra egna led också samtidigt som det finns Färjestadare som tar väldigt seriöst på sitt supporterskap. Men efter att av misstag kommit till Moskogen på en uppladdning inför en av deras så kallade invasioner kan jag med all säkerhet säg att det problemet är mycket större inom de lilagula (ja ni ser, det blir svårt även för oss att se dom som nått annat). Ändå var det faktiskt de som vägrar åka med Wolfpack för att det är för mycket fylla som var på moskogen den här dagen - hur det såg ut på packets bussar vill jag inte tänka på.
Nåväl. Färjestad är inte längre lilagula - skönt för dom. Sen är ju kanske svart och vitt inte så jävla snyggt om vi ska vara ärliga. Vi får se hur lång tid det tar att rensa ut allt det missfärgade ur föreningen. Jag tror det kan ta lång tid. Det som möjligtvis kan vara deras räddning är kanske den tämligen unga kulturen runt laget, men framför allt att dom ändå är en stormakt inom svensk hockey (tvi tvi tvi - tog emot att skriva det där) - och förändring är självklart mycket lättare att ta i medgång än i motgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar