Ja va fan säger man?

Så fruktansvärt bra blandning av folk på resan. Så många hoppfulla.

Äldre damer som löst melodikrysset tillsammans med radikalfolk, hur-många-vm-som-helst-pajas-hatt-gubbar som pratar bengaler å rök med yngre tifofantaster.

Precis lagom nivå på intaget av dricka.

Jordens snyggast audi.

Tvåpinnsflaggor, en per person.

Inte hjälpte det nått...

Krigarna från sista perioden i torsdags var helt slut i benen. Jag kommer aldrig tvivla på viljan hos vissa spelare - det går helt enkelt inte. Jag vet själv att det inte är dagen efter en rejäl urladdning som är den värsta, det är två dagar efter som det gör ont på riktigt.

Låren helt stumma, knappt kraft att ställa sig upp när man väl lyckats sätta sig.

Så såg det ut idag.

Bakåt fanns det inget att klaga på. Däremot är jag tveksam till coachningen där man gör en sak riktigt rätt för att sedan göra en annan sak rejält fel. Att Pasi(v) inte ska lira i förstalinan är en självklarhet, lika självklart är det att han inte ska ingå i en checkingline. Då är det mycket bättre att lämna honom hemma, eller ännu hellre skicka honom to the airport, och sätta in Ilka i fjärdekedjan. Backar som får spelar forwards brukar köra utav bara helvete.

Pasi(v) brukar aldrig köra utav bara helvete...

*

Sluta prata återtåg är ni snälla. Återtåget var en banderoll som vi målade första vändan i allsvenskan. Den tillverkades under mystiska och maskerinstejpsfyllda former i källaren på gamla branstationen eller om det var på ett havererat radiokontor i samma byggnad som Superstars höll till på den tiden.

Det har aldrig varit något officiellt namn på någon satsning, det var en banderoll med en text på. En text Tobbe Olsson klämde fram - mer är det inte.

Folk blandar ihop det med Dalauppropet - det beror på att folk i allmänhet är idioter.

*

Måndag, norra stå:

Lite färre - Lite värre.

Tifoarbete söndag och måndag, hör av er via sedvanliga kanaler om ni är sugna.

*

Sitter ute i Romme nu, hos en lagkompis. Meningen var att jag skulle slippa åka Leksand - Falun i morgon för att träna när jag ändå var i krokarna. Men då kommer man hit å drar igång burken å ser att man fått ett mail om inställd träning.

Kul att man var tvungen att fixa folk som kunde bära in tvåpinnar, trummor, banderoller och övrigt material när man själv inte skulle med till Leksand.

Helvete, sånt här gör inte en gladare direkt. Hade behövt smälla lite i morgon. Nu blir det någon slags träning på egen hand och sen uppåt/hemåt för tifojobbet...

*

Det svider fruktansvärt att skriva det här, men just nu är Leksands IF som ett negativ (fotomässigt talat) av mora ik. Där uppe finns det i princip inget som fungerar förutom det som händer på isen, där lyckas dom med i princip allt dom tar sig för.

Klacken är skit, arrangemanget runt är pinsamt, arenan är ett skämt, publiksiffrorna dåliga.

Men på isen spelas det slutspel.

Vi har hockeysveriges bästa klack, arrangemanget runt är i världsklass, arenan top tre i sverige, publiken har inte svikit hittills.

Men på isen går det skit.

*

Bitter?

Ja

*

Det jävligast är att man fortfarande hoppas. Det är helt sjukt. Efter all skit man fått utstå så kliver man ändå in på sportplock och räknar ut tabeller. Blir det hemmavinster i samtliga matcher förutom Ssk-Lif och Rögle-Lif så blir det målskillnad mellan oss och äckliga skellefteå.

*

På väg ut till bussen hem hann jag avsäga mig allt vad ansvar heter, svära för mycket och nästan elda upp vänsterhanden. Men sen började revanschlustan krypa på...

Pratade mycket med de yngre tifopojkarna, samma sak där. Det är ingen som lägger av, det är ingen som avbokar tattueringstiden, det är ingen som river medlemskortet.

Motgångssupportrar.

*

På måndag sjunger vi för Leksands IF som klubb och norra ståplats som livsstil.