Händelserik helg

Lördagen började med att man vaknade alldeles för tidigt. Blev inte många timmar sova, fyra - kanske fem. Tote har inga persiener i vardagsrummet och jag kan fan inte sova bra när det är ljust.

Uppstigning och lite halvfrukost på Preem innan vi gav oss av till coach för en härlig förmiddagsflytt. Från tredje våningen i ett hus till tredje våningen i ett annat - och hiss var tydligen överskattat för någon sådan fanns det icke.

När vårt flyttpass var klart, och vi genomsvettiga, bjöd coach på ett par bourbon och sen bar det av mot Borlänge igen. Tote skulle jobba ett pass till i entrén och jag skulle till att börja med se Stiko Per i Kupolen.

Vi blev lite sena och det fick bli en riktigt ofräsch raggardusch och t-shirtbyte på parkeringen innan vi gick in. Han se dom tre sista låtarna och han avslutade med Silver och Guld som handlar om klasskompisen till mig som gick bort alldeles för tidigt - då klumpade det i halsen.

Efter konserten klev jag ner till scenen för att höra om planerna inför kvällen. Fick där reda på att jag är med i en av texterna - skaplig ära.

Texten handlar om en utgång i Leksand och låten heter Lucky House. Den finns dryga 20 minuter in på den här konserten från Falun.

*

Efter konserten skulle Tote dra till entréjobbet och jag hade inte någon lust att så pass tidigt, runt 14:00, knalla in på området och dra runt där. Så jag slog en signal till Chrille som köpt kåk ett par kilometer utanför centrum.

Fan vet vad stället hette, men kallar jag det för det jag tror att det heter så har jag fel.

Där blev det, efter ett par samtal hem till Leksand för att få ner lite kläder - och kanske lite dricka - en dusch och sen bjöds det minsan på mat - å vilket käk sedan. Grillad vitlöksmarinerad lax med romsås. Till detta serverades färskpotatis som också fått besöka grillen en vända, i ett foliepaket tillsammans med olja, vitlök och färsk gräslök.

Satan i gatan va gott...

*

Efter maten blev det en massa telefonsamtal för att försöka fixa skjuts in till Borlänge igen. Det visade sig lättare sagt än gjort, alla var antingen törstsläkta eller upptagna. Fick låna Chrilles cykel och parkera den vid SSAB - sen var det bara att kliva in på området.

Det första jag gjorde var att leta reda på Monika Lundkvist, ni vet Skellefteåbon med dom suveräna krönikorna på superstars.nu

Hittade henne framför nationalteatern och efter lite kramar och lite snack så drog jag mig in mot centrala delarna av området. Klockan var runt nio och jag tänkte inte hamna i storströmen av folk som skulle se Winnerbäck nere på Sveatorget.

Träffade Åberg på vägen dig, var det sista jag såg av honom den här kvällen - synd det...

*

Innan Winnerbäck så spelade Lars Demian på samma scen. Jag tänkte att det får väl duga i väntan på nästa Lars - och som det dög. Vilka texter, vilken kille. Helt överlägsen - bästa konserten jag varit på.

Man klappade med lite i refrängerna men under verserna så stod man som ett jävla ljus och bara lyssnade och ville veta vad som skulle hända näst. Kan man trollbinda folk på det sättet så förtjänar man en betydligt större publik, och en betydligt bättre publik. Visst, 90% var där för Winnerbäck men hade dom stannat upp i två sekunder och lyssnat så hade dom också varit sålda.

*

När sen det blev dags för Winnerbäck att kliva upp på scenen hade jag leverpastej i hela huvudet. Demians texter snurrade runt och jag kunde inte tänka på något annat. Detta plus alla dessa sjuttonåriga förstagångsfolkölare som armbågade och slet gjorde att jag beslutade mig för att lämna scenen och ta en pilsner någonstans för att lugna ner mig.

Tog ett bra tag att ta sig fram, och då är jag ändå rätt plogig av mig när det behövs. Kom i alla fall fram till pizzerian/puben Luna som ligger vid bortre delen av Sveatorget. Hittade lite klackfolk från Borlänge, satt och pratade hockey och lyssnade på Winnerbäck. Hördes riktigt bra bort dig och jag sitter hellre på en stol med en kall i näven än agerar klätterställning till lulliga snorungar.

*

Det var då det hände, på vägen ut från puben började jag småsnacka med en dam. Småsnacket övergick i rätt djupa konversationen och helt plötsligt hade Lasse spelat klart, torget var tomt och hon sa:

Du ska få träffa Fredrik - ni kommer bli miljonärer tillsammans!!!

Hon drog iväg mig över torget och in i en lägenhet som visade sig vara hennes. Där satt tre pojkar och en flicka och ölade. Vi fortsatte konversera, och jag spelade visst lite piano också.

Samtalen pågick rätt länge, för när vi klev ut på stan igen så var det Ark som spelade och festivalen var i princip slut. Träffade lite folk runt scenen innan jag återtog kontakten med damen för att fortsätta festen uppe i lägenheten.

Vi återgick och det blev ett par rom&cola innan jag kom på att jag skulle ringa Stiko Per och höra hur det gick med efterfesten. Tog inte många minuter så var vi nere där och blev försedda med varsitt VIP-armband.

*

Eterfesten var på någon krog någonstans i Brlänge, vet inte riktigt vilken men det var samma som förra gången jag hamnade på efterfest på P&L. Var väl helt ok, bra musik men lite stelt folk. Kändes som det aldrig riktigt kom igång. Kan mycket väl vara så att jag kom dit lite väl tidigt - men jag ledsnade i alla fall och gav mig av ut i Borlänge...

*

...mot campingen. Tänkte att jag går dit och letar efter LTC-folk och sen knallar jag tillbaka. Nu blev det inte riktig så. Träffade på hur mycket trevligt folk som helst och det blev ordvitsar, gitarr, lite fotboll, lite freesbee, lite tältsång, lite mer gitarr och lite öl.

*

När jag bestämde mig för att jag var klar på campingen så slog jag på mobilen igen och kunde konstatera att klockan var 08:09 och det nog var dags att leta efter någonstans att sova. Ringde och väkte Gidlund för att se om han hade plats - vilket han hade.

Mitt lokalsinne hade tagit semester så att ta sig från campingen till kvarnsveden var ett litet äventyr. Jag irrade runt lite innan jag stötte på min stig hem - järnvägen. Den går över den där långa raksträckan vid Lergärdet, och därifrån hittar jag lätt till Per. Så fick det bli, jag kom väl fram någon gång vid halv tio och somnade direkt.

*

Lördagen hade då, som ni säkert kan lista ut, blivit till söndagen. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma, vilket jag fort märkte att jag inte var. Blev ändå en riktigt bra söndag. Super Mario från SuperNintendo fast på Wii - bra käk från Pers mamma, lite mer sova i sängen, jordgubbar med glass, sovning i soffan, spela lite elbas och sen ett helt underbart stopp på Burger King på vägen hem.

Satt med Jessica och pratade om hur bra jag mår för tillfället, hon bara log och det verkade på henne som om det märktes på mig att jag hade rätt.

*

Men enligt lagen om allts jävligthet så ringer mamma på måndag morgon och berättar att morfar gått bort under natten.

Suck

Aldrig får man vara riktigt glad :(

Det var inte helt oväntat, han har varit dålig länge men det gick riktigt fort på slutet. Innerst inne så var jag nog rätt inställd på att det skulle kunna hända när som helst, men när det väl händer så märker man att man inte är förbered ett skit.

Idag känns det rätt lungt. Hade jag fått välja hur jag ska dö så ska det gå fort och jag vill inte ligga någonstans och känna mig hjälplös - jag hoppas verkligen att morfar också kände så.

Begravning nästa vecka - det kommer INTE bli roligt. Jag klarar mig alltid, men det är så dryg att se hur mormor, mamma och moster sörjer.

Hur som helst så måste livet gå vidare på något sätt, och det gör det alltid - på något sätt.

*

Vid sådana här tillfällen är jag nöjd med att jag har så pass mycket positivt att syssla med så man inte gräver ner sig.

I morgon ska jag till exempel medverka i en reklamfilm för SSAB. Dom behövde en stor kille i amerikansk fotbollsutrustning och tydligen bedömde någon i lagledningen att jag var den med bäst skådespelartallanger - eller nått ;)

Ska bli intresant i alla fall. Filmen ska inte gå i Sverige men jag får se till att jag får en kopia i alla fall.

*

Medans jag sov i morse har trafikskolan hört av sig. Ska ringa dom efter lunch och be dom boka in en skrivningstid - taxi here i come!