Jadu Bojken - känns som vi sitter i samma båt nu...

La just på luren efter ett samtal med försäkringskassan. Ett riktigt trevligt samtal faktiskt, även om innebörden inte var så rolig. Dom har förseningar, igen, så jag får mina pengar tidigast på fredag. Kanske inte föräns måndag. Det är ju lite surt.

Har typ 150 spänn just nu och hade iskallt räknat med att slantarna skulle komma in i fredags, allra senast idag. Nu förskjöts det en vecka - vilket blir en jävla tung vecka.

Meeeeen - som jag skrev tidigare. Varför bli arg/ledsen/nedstämd? Det hjälper ju inte.

Även om det precis efter samtalet, någonstans där jag skrev "pengar" för första gången, kändes ruskigt surt och som om ligga på golvet och grina var en bra idé så hjälper det ju faktiskt inte.

Jag funkar så här:

En kort period av ilska/ledsamhet/maktlöshet/förvirring byts ganska snabbt till ett survival-mode.

Vad har jag att leva på? Ska kolla kylskåpet, frysen och skafferiet...

Så där, då blev jag gladare.

I frysen finns matlådor, köttfärs och schnitzlar

Kylen innehåller: en halv pizza, smör, leverpastej, en alldeles för stark öl (tack mupp) och lite annat fint.

Skafferiet/köksbänken innehåller allt jag behöver för en rejäl grötfrukost.

I plånboken finns gymkortet, en lunchkupong till arenan och ett telefonnummer om ett jobb.

Det ska nog gå bra att överleva även den här veckan. Även fast det hade varit fint med lite nya kläder. Nu blir det i alla fall ganska nära mellan den här utbetalningen och nästa, kanske man kan ha fyra siffror på kontot dagen innan nästa utbetalning. Det vore nått det.

Det är vid sådana här tillfällen jag blundar och ser Ollas studsa mot plexit - då orkar man vara glad lite till.