Det är en jävla balansgång måste jag tillstå. Visst är det frivilligt att skriva här, och jag klagar inte. Men ibland känns det som att det vore nice att ha en blogg till där man kunde skriva anonymt och få ur sig lite saker som kanske är lite känsliga att dela med sig öppet av...
Hur som helst så har dagen varit skit, och jag vet inte riktigt varför.
Läste någonstans att man kan få dopaminbrist och man har för roligt under en längre tid. Kan vara det.
Dopamin är alltså den signalsubstans i det centrala nervsystemet som sköter om glädjen. När hjärnan blir glad så belönar den kroppen - enkelt utryckt.
I helgen hade vi så vansinnigt roligt, typ konstant. Detta gjorde att, enligt teorin jag knappt kommer ihåg och inte hittar igen, att mitt system är tömt på glädje. Mitt på dagen idag var det riktigt tungt.
Kvällen har bestått av soffsittning och en jävla massa komedier, har fått skratta som fan och det har naturligtvis varit trevligt. Fick ett riktigt bryt på slutet av My name is Earl - förmodligen det roligaste som går på TV nu - blir en dvdbox när jag har skaffat ny spelare. Den gamla är steendöd.
Det var inte så svårt att dela med sig av och det hjälpte nog. Nu blir det sängen, tillsammans med Babben & Co. Kjelle B är där, somnade ifrån honom när han besökte Leksingarna i På spåret.
Höjdpunkt förutom Earl idag var Jonte H på hockeykväll - skaplig kung han är. Drömmen vore att få se honom i Leksand och hamna på samma fest som han, Forslund och Gabbe Karlsson - vilken jävla trio...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar