Nu är dom här!!!

Tyskjävlarna alltså. Knappt har sommaren skymtats borta vid horisonten men jag har redan lyckats reta upp mig på en autobahnanpassad turistjävel – börjar bra det här.

Började i eftermiddags med att jag med nöd och näppe slapp undan en böteslapp för att jag inte bytt däck, de två bilarna framför mig vinkades in i en poliskontroll på fel sida älven, men jag slapp.

Så jag drog ut till byn för att byta däck och det gick, efter det sedvanliga gnabbet med pappa, väldigt fort – tack gud för tryckluft. På vägen hem till Leksand City fick jag se prov på både bra trafikvett och brist på ovan nämnda egenskap.

Det började med att jag när jag skulle av gården fick släppa förbi en hästtransport. Föraren av transporten, som jag känner i och med att hon är från samma by som mig, stannade till vid första busshållplatsen och släppte förbi mig. Hon förstod säkert att jag ämnade hålla en något högre hastighet än henne in till Leksand och gjorde det som var bäst för oss bägge. Guldstjärna till Stina.

Precis när jag passerat henne backar en tyskreggad ford av nyare modell ut i vägen. Nåväl, jag saktade in och gav fanskapet god tid på sig att komma iväg.

Jag kan ändå köra om på skogen tänkte jag… Jo tjenare.

På väg in i Romma ämnar jag köra om, nedförsbacke, god sikt, hyfsat bred väg – i alla fall så att jag med lätthet skulle kunna passera. Men nej då, då bestämmer sig tyskfan för att jag minsann inte ska få köra om och svänger helt sonika ut framför mig när jag redan växlat ner och börjat gasa.

Jag slänger mig på tutan och hasplar ur mig ett gäng ord som inte lämpar sig i skriftspråk (jag kan nog inte ens stava till hälften av dom å den andra hälften finns nog inte på riktigt) – då tvärnitar germanen mitt framför mig – mitt i vägen. Som tur var är ju Ford Sierra årsmodell 85 nästan en terräng bil så jag svänger ut med ett hjulpar i diket och bränner om.

Det är först efteråt som man tänker på hur jävla nära det var att det small. Kan inte varit många centimeter mellan bilarna vare sig när han svängde ut eller när han nitade. Idiot. Det enda som kunnat kröna den här historien vore ju om bomarna gick ner och världskrigsförloraren hade kommit upp bakom… Nu hände inte det och det är jag evigt tacksam för.

Sen kommer man hem å får höra ett rykte om att Fredrik Vestberg eventuellt är på väg hem; och så är man glad igen!