Ja ni - mailen strömmar in

Fler saker skrivs tydligen om mig på tmgs gästbok - ingen tar dock kontakt med mig direkt - det är väl för jobbigt att få svar på tal. Tänkte jag skulle ta å lätta av lite ånga genom att skriva vad jag tycker.

Tokiga Masar Göteborg, som föreningen hette när jag var med och startade den 1999, är en stor tillgång för Leksands IF. När jag skriver/säger/tänker/hör Leksands IF så tänker jag inte på spelarna, inte på ledarna, inte på sponsorerna - jag tänker på oss. Vi som har skölden inristad på hjärtat för evigt, vi som åker land och rike runt för att aktivt stödja laget, de som av en eller annan anledning väljer att stanna hemma och lyssna på radion eller kanske inte ens engagerar sig mer än att läsa i tidningen dagen efter match - men som ändå kallar sig och känner sig som Leksing.

TMG är en stor tillgång för alla oss Leksingar. Arbetet med att bussa runt folk på i första hand matcherna i södra sverige gör att vi i stort sett alltid har en klack på plats på bortaplan. Undantaget just nu är väl Luleå och i viss mån Ö-vik (nej Markus - du är ingen klack) - men när Superstars Nord växer så kommer det lösa sig av sig självt. Åter till det viktiga - Tokiga Masar Götaland.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja så jag låter fingrarna dansa på.

I en så stor supporterskara som vi Leksingar ändå är så finns det självklart folk som har olika syn på hur man bäst stöttar laget - det är inget konstigt med det. Superstars hade i början en helt annan inriktning än vad vi har just nu. Ramsor som hockeymördare, så jävla dålig och kanske till och med Dalarna är vårat landskap hade inte passerat igenom det nät av goodwill och positiva tankar som från 95 och en bra stund framåt bestämde hur det skulle låta från södra stå. Annat var det åren innan Superstars drog igång. Jag minns än idag den första ramsan jag någonsin drog igång. Det va en hemmamatch mot Brynäs och vi va rätt många som på den tiden redan en timme innan match satt tillsammans på södra för att prata om matchen och ladda upp. Jag hade vid det här tillfället stått i klacken i tre fyra år.

Klockan var runt 18:20 och gaslamporna i hallens tack fick lite extra ström när Brynäs gled in på isen för värmning. Jag hade extremt svårt för brynäs, vilket jag fortfarande har även om mora och färestad ligger ljusår över gävlepacket på hatlistan - jag reste mig upp - såg mig omkring - sträckte händerna i vädret och vrålade: HATA BRYNÄS!!! jag klappade tre gånger på det gamla vanliga sättet och märkte till min förvåning att större delen av ståplats klappade med, när orden skulle skrikas för andra gången var det inte en ensam liten pojkröst dom hördes - det va ett blåvitt monster med flera hundra huvuden som vaknat till liv och inte tänkte ta nå skit från ett äckligt lag med konstiga streck på axlarna. Så var det på den tiden - vi är inte många kvar som var med redan då.

Jag hade dragit igång klacken för första gången och fått blodad tand...

--------------

När folk snackar skit om tmg - och det gör vi ibland det vet ni med er själva - så handlar det allt som oftast om alkoholintaget. Visst - det brukar vara ett par som fått i sig lite för mycket på resan till matchen men vem har inte det? Många gånger under våra första år som Superstars va det fler som drack sig hejdlöst berusade på väg till bortamatch - jag har gjort det jag också - många gånger, för många gånger. Första, och enda, gången jag jobbade som supportervärd blev jag fullast på bussen, kastade saker på sittplats och spöade en stackars korvgubbe i rosenlundshallen - tämligen jävla urbota dumt gjort!

Visst, en snubbe va så full så han somnade i Gavlerinken för att sedan vakna till och tappa byxorna, en annan tafsade på ett gäng flickor i klacken tills han blev avvisad och en äldre herre med lite för mycket innanför västen sabbade rätt rejält för klacken i första perioden - sånt som händer.

Problemet med TMG är Superstars och vad vi här uppe tolkar när vi ser vissa saker. Vi är vana vid att ett gäng med matchtröjor som kommer i buss likt vi många gånger gjort är sammansvetsat och tajt och vet hur vi brukar agera i vissa givna situationer - självklart vet vi det - vi är ju på minst alla hemmamatcher och ett tiotal bortamatcher per säsong. Det kan inte dom som bor i Bohuslän, Östergötland, Skåne och Småland vara.

Dom har ingen möjlighet att se lika många matcher som oss med turen att bo runt siljan och dess närområde. Det säger sig självt att det då och då blir fel. Att dom kanske inte vet att vi lagt ett par sånger på hyllan (Lif är dom bästa m.fl.) att vissa melodier stinker så lilagula att vi inte vill sjunga dom (t.ex. kämpa färjestad gör ett mål) och att vi inte tycker Vi älskar Leksand är en särskilt bra sång att sjunga när man har boxplay eller powerplay då det enligt oss är bättre med en taktfast sång som drar med hela hallen (i pp) eller ett infernaliskt flammantrumsolo för att störa motståndarna så mycket det går (i bp).

Nu har inte vi på något sätt monopol och bestämmanderätt över vad som ska sjungas. Men när jag leder klack och flamman, patric, kolsva, båtsman, nyz, luvan, tobbe eller didde står vid trummorna så kommer vi naturligtvis att jobba på det sättet vi utvecklat och köra på enligt våra rutiner - på gott och ont.

Vad gör man då för att fixa till detta problem - ja svaret är inte så avancerat - det stavas:

Samarbete

Vi måste ett par gånger per år, helst i samband med match, sätta oss ner med dom ledande i respektive gruppering och prata lite över en pizza å en bärs. Just nu pratar alla skit om alla och vi Leksingar har blivit uppdelade i två läger - det tjänar ingen på, i synnerhet inte Leksands IF. Att det sedan finns folk som inte kommer överens med varandra är inget att göra åt - vi är nästan 10000 personer som är organiserade Leksingar på ett eller annat sätt - alla kan inte älska alla.

Jag föreslår följande:
Det håller på att skära sig på flera punkter och något måste hända nu innan sprickan mellan de olika fraktionerna, som ändå existerar för att stötta Leksands IF, är för stor. Hoppas jag inte trampat någon på tårna med det här jätteinlägget - det var inte min mening. Jag slutar nu med skitsnacket och försöker göra något konstruktivt åt saken. Jag föreslår ett möte innan matchen mot Linköping 12/1 - dit bör samtliga intressenter kunna ta sig. Absolut inget seriöst på styrelsenivå utan med oss som är ledande inom dom olika föreningarna. Jag tar med mig LTC och en back öl - vad säger ni andra: Kommer ni?

Fotnot:
Satan i gatan vilket inlägg det här blir - hoppas ni orkade läsa hela vägen.

Bara Leksingar - Överallt Leksingar - glöm aldrig det!