Peter Wennman, snälla nån...

Jag blir mer och mer avigt inställd till tidningarnas sportreportrar, dom lever i en drömvärld. I dagens Aftonblad skriver Peter Wennman att han gillar nya fräscha scaniarinken. Uppenbarligen gick Peter på dass innan han satte sig i sin kupévärmda bil, åkte till tälje, gick in genom pressingången rakt upp på pressläktaren. För oss andra går ett besök i nya fräscha scaniarinken till så här:

1. Hitta en parkeringsplats
Parkeringen utanför verkar vara planerad av en fyraårig synskadad analfabet utan sinne för form, funktion och matematik. Många plats, få utfarter = kö. Hur jävla svårt kan det vara? Dessutom är det värdelöst att ha avgiftsbelagd parkering när varje bil innehåller minst en person som betalar minst hundra spänn för att få gå in på hockeyarenan. Ja jag vet att det kostar att ställa bilen på vissa ställen utanför Ejendals - det är skit det med.

2. Skaffa biljett
För oss som vill stå på bortastå finns inte möjligheten att boka biljett - varför vet jag inte, men det var tvärstopp när jag ringde. Istället får man ställa sig utanför arenan, i kön till den enda biljettluckan som säljer icke förbokade biljetter. I luckan bredvid skall förbeställda biljetter hämtas ut - där är det sällan kö men tro inte att dom kan vara flexibla nog att samarbeta för att beta av kön - nej då: En kö till en lucka - så ska det vara.

När man väl kommer fram sitter det en äldre dam och river av biljetter från en rulle - en och en. Hon har stora problem med att räkna ut så att alla betalar rätt summa och får rätt växel tillbaka. Men snälla nån, inte ens när vi var i allsvenskan är var så här illa (möjligen i gislaved, men ingen annanstans) - och det går inte fort, irritationen i kön mattades av lite när vi fick smsrapport om Nemos 0-1.

3. In i hallen
Ingen vet var vi ska, och ingen kan berätta det för oss. Vi går av gammal vana till den ingång vi alltid gått in i. Vi förklarar att vi letar efter bortastå och blir insläppta. När vi kommer in märker vi att vi befinner oss så långt från bortastå man fysiskt kan vara inne i Scaniarinken - heja publikvärden. Efter en språngmarch runt hela hallen hittar vi äntligen rätt, och ska kliva in på nästa punkt

4. Bortastå
När vi kommer in genom porten får vi höra av värden att det minsann är fullt. Tur att vi hade två meter trummis med oss, han ser direkt över dom tre bakersta raderna att det finns gott om plats mitt i klacken samt tre tomma rader längst ner. Hur vore det med en publikvärd med koll?

5. Nätet
Nätet som skall skydda oss från puckar som smiter över plexit och även förhindra att folk i frustration slänger in saker på isen verkar vara köpt på närmaste OK-mack och mer lämpat för badminton än ishockey. Känns inte tryggt att stå där och efter matchen slänger Skalde utan någon som helst ansträningn över matchpucken till klacken. Ett missriktat Qvist-slagskott skulle kunna orsaka ganska stor skada om det tog sig över nätet.

6. Bygget
Ja det är ett bygge, det är ingen arena. Likt gavlerinken har dom inte koncentrerat sig på utsidan först utan verkar ha börjat bygga innifrån. Plywoodskivor, balkar, verktyg, brädor o.s.v. ligger utspridda överallt och det är ruggigt kallt runt om i gångarna.

7. Toaletterna
Samma som förut. Skitiga, stinkande, icke fungerande, dåligt underhållna... Ja ni förstår själva - ingen höjdare.

8. Färgsättningen
Helt ok inne i grytan, utanför har dom inte dragit ett penseldrag ännu.
Ja du Peter, håll dig på pressläktaren, vardagen för en resande hockeysupporter i Sverige skulle du inte klara av.

Sen har vi ju Mårten Lång också- men det tar vi tag i en annan dag...

Fotnot:
Wennmans artikel
http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,750387,00.html