jag minns tillbaka med saknad den tiden när man såg fram emot matcherna. Nu känns det bara skit, som om jag måste gå dit och försöka leda klack fast orken och motivationen för länge sedan försvunnit i takt med att avståndet upp till strecket har ökat.
Hade ett rätt givande samtal med en av spelarna igår. Det var mest jag som pratade och la fram mina teorier och funderingar, fick mest nickar å hmmm-anden till svar, men inget "nej - där har du helt fel Emil" så jag tror jag är inne på rätt spår. För att kunna lösa ett problem måste man först hitta exakt vart felet ligger. Att skylla på hela föreningen eller hela laget är som att försöka peta sig i näsan med en grävskopa.
Många röster höjs för att Superstars skall göra nått. Vad folk önskar verkar vara banderoller, negativa sånger eller uttalanden från ledningen. Jag ser hellre ett möte mellan folk ur kärnan av engagerade fans och några av spelarna, spelarrådet eller nått sånt - spelar mindre roll. Men ett ärligt möte där man får uttrycka sina åsikter och ställa sina frågor och förhoppningsvis komma fram till ett åtgärdsprogram. Något måste göras - det råder det inget tvivel om.
Tifoarbete hela lördagen med avbrott för Dif - Lif på Leksandsbarens videoduk - någon som är sugen? Hör av er till tifo@superstars.nu omedelbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar