Helt slut

Kom precis hem från tandläkaren. Vill härmed klargöra att listan på folk jag litar helt och hållet på precis utökats med en person - tandläkare Björn Hedman. Det tog över en timme att få ut fanskapet, men ändå kände jag mig helt trygg hela tiden.

Den krånglade som fan också - han fick borra isär den i två delar efter att toppen hoppat av. Första roten gick rätt lätt att få ur - den andra jäveln ville inte ge sig.

"Han borde ju ge slaget förlorat någon gång - vi kommer ju få ut den" sa Björn lätt uppgivet efter ett tag.

Hihi, tänkte jag, det är en Nilsénrot - den ger sig aldrig...

Kul att man kan garva åt sin egen smärta, eller nått.

Satt och försökte göra om smärtan i huvudet och få den fotbollsrealterad så adrenalinet skulle hjälpa till - funkade rätt bra. För visst gör det ont att skalla djurgårdare men det är liksom en smärta man gärna tar.

Efter att tanden gav sig så sydde Björn ihop tandköttet. För övrigt första gången jag sytt vilket inte ens pappa trodde på, och det är ju rätt konstigt med tanke på hur osnäll man vart mot den egna kroppen under uppväxten.

Nu ska tandjäveln ska i alla fall slängas från bron - bort med fanskapet bara.

*

Gårdagens protest verkar ha fått genomslag. Bägge dalatidningarna tog med delar av pressmeddelandet - det tackar vi för. Visst finns det f.d. spelare som inte kan låta bli att ironisera men det får man väl ta.

Gensvaret från andra grupper och varit enbart positivt. Jag ska maila över bilder och länkar till artiklarna till hockeyallsvenskans VD i morgon. Just nu känner jag hur morfinet är på väg att kicka in så det blir nog en lugn dag i soffan. Har fyra osedda filmer - tror jag börjar med Arne Hegerfors självmål och fotbollstabbar, gör liksom inget om man domnar bort från den...