Jämtin vs. Steen

Hat är ett starkt ord, det förekommer inte på våra läktare vilket är precis som det ska. Innebär det att vi som Leksingar hatar mindre? Det tror jag inte. Kan bara prata för mig själv och dom jag har närmast, och det finns lag, spelare, supportrar, ledare och annat patrask som absolut väcker dom känslorna som kallas för hat.

Jämtin är en sådan spelare, Calle Steen är en annan.

Dock finns det en stor skillnad mellan dessa två;
Om Leksand skulle värva Jämtin skulle han bli en hjälte i våra ögon. Han spelar med 90% hjärta och 10% hjärna. Han vet hur man gör när man uppskattar sina fans. Klättrandet på sargen är världsklass.

På norra blir folk galna av glädje när en spelare dunkar klubban eller nävarna mot plexit efter ett mål. Jämtin han klättrar helt sonika upp på sargen och kör höga femmor med publiken.

Om Lundström skulle tappa hjärnan på vägen till jobbet och skriva på ett nytt kontrakt med Calle så skulle jag kräkas.

Det är skillnad på hat och hat.

*

Sov ruggigt bra i natt. Tvättade till sent i går, gick och la mig strax efter halv ett. Funderade en stund och sen gick jag upp och öppnade vardagsrumsfönstret på glänt, öppnade toadörren och ställde upp det fönstret så jag fick ett milt och svalt/kallt korsdrag.

Jävlar va nice det var, under täcket var det varmt, skönt och sällskapligt - medans man fick andas frisk Leksandsluft. Jag tyckte mig, precis innan jag somnade, känna en lite doft av nybakat bröd dra in från Häradsbygden.

Vaknade av fågelsång innan klockan och samlade ihop lite kläder för att gå till tvättstugan i morse igen. Klev ut på loftgången och möttes av en vårmorgon av den sorten som bara finns vid siljans södra strand. Tittade upp mot Åsleden i morgondiset och funderade på hur folk egentligen tänker som bor på någon annan plats.