Solen går upp över snötäckta åkrar

Leksand ligger vackrare än någonsin.

Som en liten by med ett stort hjärta, som en kraftig ek vid stranden där Siljan blir älven. En ek där grenarna är byar med röda hus som ser ut att planlöst vara utspridda vid vatten och på bergssluttningar.

Skulle kunna fortsätta med poetiska avspeglingar av hembyn, känner mycket så här på morgonen när jag tittar ut genom fönstret. Åt ena hållet ligger den kyrkan, den unika med lökkupolen och den märkliga ariktekturen - åt andra hållet ligger Ejendals Arena, vår kyrka där vi praktiserar vår religion.

Dock är det svårt att uppskatta skönheten idag, mycket svårare än andra dagar. Det är en tanke som skjuter undan allt det vackra, förmågan att ta in all skönhet försvinner och endast ett ord uppfyller hela medvetandet:

Gurka!