Farbror blå är blåvit...

Skulle ner på kontoret efter matchen och portionera ut lite färg till dom olika LTC-mäniskorna som producerar flaggor på löpande band. Fick skjuts med Myhr, l'ego och Flamman efter att jag slängt på mig lite deo å nya kläder - studentkväll på baren juh - och sen bar det av.

Tog höger där parkgatan möter Rättviksvägen. Åkte ner mot kyrkan och följde den vägen runt Gästis och upp mot gropen. Där kom vi ifatt kön och tyckte att nu lägger vi oss i vänsterfil och tar första vänster - vilket är brukligt för att ta sig runt gropen, och har så varit så länge jag åkt på hockey, å det börjar närma sig 27 år nu - även om jag inte kommer ihåg dom allra första.

Nu var det ju så att det råkade ligga en sådan där blåvit taxi med lampor på taket i högerfilen, så den hängde på när vi svängde vänster vid kulturhuset så hängde dom på och började köra discoljus bakom oss. Lika bra att stanna.

Jag satt vänster bak och klev ut. Man kan ju tro att poliserna skulle skälla på oss för våran bilkörning, men nej då. Första orden ur konstapelns mun blev:

"Fan va dålig XXX och XXX är!!!"

Dom hade tydligen också varit på hockey...

Myhr som körde skulle få blåsa innan dom släppte iväg oss.

• Första blåsapparaten funkade inte...
  
• Andra blåsapparaten funkade inte...
  
• Tredje och sista blåsapparaten funkade inte...

"Mycket skit håller vi på med - men fyllekörning sysslar vi inte med" sa jag och sen fick vi åka.

Noterbart är att vi blinkade när vi lämnade vägkanten, det gjorde konstaplarna i den blåvita taxin ICKE.

*

Nu bär det snart av till baren - ska bara prata med massa folk på msn först.

*

Hade fulbesök i baren idag. Värmländsflickan på Radio Dalarna va tydligen där, dom ska tydligen köra morgonsändningen från Arenan i morgon.

Sist jag pratade med henne var inför båtresan till mora där hon avslutade intervjun med att kaxa om att mora skulle vinna - jag svarade att du är från värmland så du kan ju inget om hockey - sen blev det musik.

Idag öppnade hon först med lite beröm om engagemang och sen dom vanliga korkade journalistfrågorna om hur vi orkar o.s.v. Sen brer hon på med "vad gör du nu när dom är på väg att hamna i division ett" vilket bekräftade att jag hade rätt i avslutningen av den första intervjun och att jag aldrig behöver prata med henne nå mer.

Återgick efter det till ståbordet där det var betydligt trevligare sällskap.

*

Put your hands upp for Pierre!