Here i go again

Efter en månad med match varje helg och ständiga sviter efter motståndare (och medspelare) som ville åt precis andra hållet mot vart jag ville så skulle det bli skönt att kunna somna utan painkillers. Kroppen skulle få sin första försäsongsträning någonsin och vara större och starkare än någonsin när nästa säsong drar igång.

Vad händer?

Jo sista repetionen på sista övningen så drar man till något långt ner på ryggen och nu sitter man här och sveper ner tabletter igen...

Fuck i helvete!

Gör ont på ungefär samma ställe som en av våra runningbacks stoppade hjälmen när han sprang in i mig bakifrån - samtidigt som jag försökte flytta på en plus hundra kilo linebacker som inte alls ville dit jag ville ha honom.

Oskönt...

Så det blev inte något armar/mage-pass idag - skjuter upp det till i morgon och hoppas att en natts bra sömn (blev inte mycket sova i natt p.g.a. ryggen) gör att det rättar till sig lite och jag kan köra ett lungt pass i alla fall. Ska ju köra varje vardag så jag kan i princip lägga in två vilodagar när jag vill i veckan. Det passar mig utmärkt då det nog blir en hel del hockeyåkande i vinter.

*

Västerås i morgon, skönt gäng i bilen, får väl stå ut med ryggen då... Ska bli kul att se dom tre utpekade kriga om att få vara kvar i laget - är man inte motiverad då så blir man det aldrig. En helt ovetenskaplig ranking av deras chanser att vara kvar skulle kunna se ut så här:

Bröms - 50 %
Fransken - 30%
Persson - 20%

Men vad vet jag? Inte mycket...