Ganska tungt just nu

Jag orkar inte tagga upp längre. Att försätta sig själv i ett tillstånd av halvpsykos för att stötta ett lag som inte ger ett skit tillbaka det tär på kroppen.

Fick ett rejält utbrott efter brynäsmatchen och masakrerade klackledarställningen på norra - så jävla onödigt, så fruktansvärt jävla onödigt. Sen blev det för mycket dricka, och så det onödigt, fruktansvärt jävla onödigt.

Det måste få ett slut - innan jag skadar mig själv eller någon annan under dessa okontrollerade utbrott - ren jävla tur att det inte hände i lördags.

Det är inget kul att förklara för flickvän och familj varför man gjort det man gjort. Det är inge kul för dom heller att få höra från andra vad jag ställt till med. Det måste få ett slut - och det ska det få nu.

Jag funderar på vad jag behöver ändra på för att inte få utbrotten. Färre öl - självklart. Men jag tror inte att det är lösningen, lösningen är nog att ta en timeout från norra stå på obestämd tid, med början omedelbart. Torsdag, om jag går dit, ska jag gömma mig högt uppe i ett hörn av ishallen.

Kalla mig svikare, kalla mig medgångare, kalla mig va fan ni vill. Men jag orkar inte längre. Jag vill inte att Linda, mamma, pappa, olle, elin eller någon annan ska behöva skämmas för något jag gjort.

Självklart hade detta inte inträffat om Leksand legat i toppen av elitserien med en slutspelsplats säkrad - men ändå vill jag inte betrackta mig själv som en medgångssupporter - det handlar helt enkelt om att kärleken till Leksands IF just nu tar överhanden över allt vett och suddar ut alla spärrar. Det gör så ont, så jävla ont, att engagera sig så hårt som det krävs för att kunna leda en klack - å sen inte få ett jävla skit tillbaka.

Jag vill aldrig mer ha sådana här konversationer med mina nära och kära - jag älskar dom för mycket för att se den frågande sorgen i deras ögon.

Timeout!