På ett gammalt band från föreningssparbanken säger Myntriks vän Gojan följande:
När natten är som mörkast är vännen närmast!
Idag upplevde jag samma sak på en vilsen chat. Precis när man pratar med folk som högst trolig kommer stå på norra å sjunga "vi älskar leksand" eller möjligen "vi ska tillbaka" om vi skulle åka ur för tredje gången nu i april så dök han upp. Bakom det anonyma nicket på irc fann jag hopp om att det någonstans där ute finns folk som i likhet med mig insett att snart får det vara nog. Snart måste vi sätta ner foten.
Tack - du vet vem du är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar